"Släpp fångarne loss, det är vår!
Var mänska i sin själ
i grunden vill så väl!"
Jag tvekar, som Frida förstår,
av sociala skäl,
av sociala skäl.
Dock, gärna för mig! Om jag konstapel vore,
jag öppnade. Nyckeln kved på hennes milda bud.
Men stunden därpå jag brått från staden fore,
och mina händer tvådde jag från följderna --- vid Gud!

"Släpp fångarne loss, det är vår!
Var mänska i sin själ vill väl,
när grön Naturen står!"


(Af Birger Sjøberg: Fridas visor)